Ledig dag med sonen!
Angående kommentaren från "Lollo". Om du läste det första jag skrev innan jag började med mina egna åsikter så var det att jag känner inte någon av de inblandade så det jag skrev var min (och många med mig) allmänna uppfattning av situationen. Angående att mannen int får träffa sin son, varför ska jag nämna de när det inte var de jag ville komma åt? Angående om han gjorde slut elle rinte före, det är just de, han är fortfarande gift med frun oavsett hur mkt han gjort slut. Och åter igen, hur hade du reagerat i samma situatin? Tyckt att det var helt ok lr? Att Frun har tid att sitta vid datorn har hon nyss gett en utmärkt förklaring till. Tror du själv på fullaste allvar att man håller i sin bebis 24/7?
Visste att jag skulle få nån slags reaktion på dehär och som sagt, de bjuder jag mer än gärna på! Tycker iaf de jag tycker, inga inlägg eller kommentarer kan ändra på de!
Tjipp!
Var ska man börja?
Vem är egentligen omogen när man måste uttrycka sig som så att någon sitter vid datorn 24/7? Dömer man andra efter sig själv då? Sedan har hon tydligen dåligt ordförråd också, eftersom det enda sätt hon kan förstärka sitt adjektiv på, är att sätta en svordom före.
Omogen? Det brukar man också kalla det beteende som hon påvisar när hon eller han, vid något enda tillfälle försöker ta till sig vad som har hänt och få någon som helst egen insikt, istället riktar all kritik åt ett enda håll - nämligen till mamman. Det kallas projicering för er som inte vet det.
"Finns inget rätt och fel när det gäller kärlek...." Nämen det var ju precis det som Sandra sa - vad var det du inte förstod med det? Däremot slutade du/ni läsa så fort det började bränna under fötterna på er, och ansvaret pekade åt något av erat håll, nämligen att något ansvar skulle ni själva ha tagit innan ni kastade en bomb i mammans liv och existens.
Hon var helt ovetandes om vad som pågick och stöttade sin (vad hon trodde var) kompis och tog emot sin man i sin säng. Allt medan mannen och kompisen hade ett förhållande.
Sådant kan man inte bara skylla undan med prat om "du har också lovat", "dagisbröllop". Det man har gjort ska man stå för. Om nu mamman var så svår att leva med, varför har inte mannen sagt något? Varför har han inte tagit upp en diskussion om det, bett om att reda ut saker och ting och eventuellt tagit extern hjälp av terapeut eller psykolog?
Nej för det ville han inte, för det är mycket enklare att ta den lätta vägen ut och speciellt om man kan göra det genom att få sympatier hos någon lättlurad tjej. Någon som kanske själv behöver fylla ett tomrum eller har en egen hemlig agenda...
"Kan tillägga att Hanna blev lämnad innan Robin bytte partner." Skulle det gynna Robin? Det säger väl mer om honom än om henne? Det visar att han har flytt hemmet tidigare, hellre än att försöka lösa problemen inom hemmet, och som mamman själv påpekat, han har också tagit till våld fastän hon var höggravid. Tycker det säger en hel del om honom som person. Men mest av allt - vad var anledningen till att han gick tillbaka till Hanna då, om hon nu var så fruktansvärt svår och jobbig att leva med? Har han svårt att förstå, var det något praktiskt skäl eller fanns känslorna kvar månntro?
