sandralarsen

Ibland, eller nu ljög jag, ganska ofta faktiskt så saknar jag min mormor och morfar! Tyvärr har jag inte så mkt minne av farmor och farfar då jag var så liten när dom gick bort men jag antar att det skulle varit ungefär lika som med mormor och morfar. Dom har ju lixom alltid funnits där.. Har mycket minnen ifrån när dom bodde på landet, var bara sista åren dom bodde här inne i stan. Alla små detaljer man kommer ihåg med dom som när mormor gjorde små bakelser av rulltårta som hon hade grädde och strössel på då gjorde hon alltid några utan grädde bara för att jag inte tyckte om de. Eller som att det smör som användes där hemma var Bregott extra saltat, för de skulle minsann morfar ha! Deras vedbod som vi lekte Emil i Lönneberga i, ladan som fungerade som koja/gömställe eller i stora salen där mormors docka som lät när man vände uppochned på henne satt. Mormors eviga tjatande om att man skulle äta mer och mer och mer.. ;) Och när hon alltid skulle sticka åt en en peng utan att morfar skulle se! Men när man var ensam med morfar var inte han den som var den heller.. :) Ja, jag saknar dom oerhört och är glad åt alla fina minnen med dom! Jag hoppas och tror att mina barn kommer få lika fina minnen med sina mor och farföräldrar, ja även mor och farsyskon oxå såklart! Ibland kommer man in i sånnahär tankestim, man känner extra starkt hur mycket familjen betyder! Är glad och lyckligt lottad över alla i min närhet. :)

Tjipp