sandralarsen

Ja de går lite upp oc ner här. Glädjs och uppskattar det mesta i mitt liv, som att Elias mage börjar bli bättre och att han faktiskt flinar åt oss nu! Och att åka på israceing med pappa och uppleva gamla minnen! Och att nya som gamla bekantskaper visar sig vara oerhört värdefulla med lyssnande öron och uppskattade ord. Men sen kommer det över mig, den där lilla men jävligt irriterande detaljen som får mig att må skit.. Helvete! Jag ser ju vad som händer, jag är inte dum i huvet.. Det som görs, sägs och skrivs.. Men vad kan jag göra då.. inte ett skit.. Jag är så oerhört tacksam för allt i mitt liv så varför i hela fridens namn tillåter jag mig själv till dehär.. Fan, fan, fan.. Jag måste ta tag i de.. men dessvärre vet jag redan utgången av de hela.. Åhh.. blir galen!! Näe.. ska försöka tänka på allt roligt som faktiskt händer framöver, det är ju en hel del faktiskt! Och jag ska rycka upp mig!

tjipp