Bloggdramatik!
Nu till mina åsikter om det hela. För det första känner jag ingen av de inblandade så åsikterna kommer vara i allmänhet om det inträffade.
Man och fru och liten bebis, allt väl. Fru hjälper kompis som har separation och barn på g bland annat, allt väl. Kompis och man får känslor för varandra, inte ok. Man lämnar fru för kompis, inte ok.
Såhär är det, man kan aldrig någonsin rå för eller påverka vem man blir kär i eller inte. Men det handlar om hur man hanterar saker och ting. Visst, nu blev det så att man och kompis blev kära (?) men för den sakens skull får man inte bete sig hur som helst! Är man så himla kär så kan man vänta innan man inleder nånting. Vänta tills det gamla är avslutat. Jag personligen, och många med mig tycker att kompisars partners är förbjuden mark, det sker lixom inte. Men ok, för vissa sker det ju tydligen endå.. Och en sak är då klar, våga stå upp för det du gör. Våga ta diskusionen, förklara och säg de du vill ha sagt, som sagt, red ut det du har innan du påbörjar något nytt! I ovannämda fall är det ju faktiskt barn med i bilden, tänk på dom då! Kompisen har ganska nyligen separerat från en kille som inte är hennes första barns pappa, inleder under turbulens ett nytt förhållande med en kille som själv har en liten.. Man måste kunna stå på egna ben, bygg upp ett liv tillsammans med barnen så man har en trygg grund att stå på. Spelar ingen roll hur bra relation man har, det är en ny människa som ska in i ens barns liv, en känslostorm för vilket barn som helst. Och självklart ska ens egna barn gå före allt!
Sen till alla reaktioner (kommer säkert få endel jag med nu, men de bju ja på! :)) Att frun är ledsen, sårad, besviken, arg.. you name it, vem f*n skulle inte vara det? Som en blixt från klar himmel så rasar hela ens liv, allt man drömt om och alla framtidsplaner man hade.. Bubblan sprack.. Den man litade på mest i hela världen drog undan mattan.. Säg nån som skuller reagerat och kännt på något annat vis? Frun har en blogg, där hon skriver ut all sin frustration och besvikelse och det är väl bara jä*ligt bra? Att skriva om sina känslor, bra eller dåliga, är det bästa man kan göra! Att hon sen har en hel drös med vänner och bekanta som stöttar henne är väl bara ännu bättre! Självklart står hennes vänner bakom henne och stöttar och försvarar, återigen, vilken skulle reagerat på något annat sätt? Att Mannen och kompisen ens går in där och läser? Borde inte dom vara upptagna med att vara nykära? Med alla deras kommentarer (inklusive nån systers och nån anonym) så häller dom ju bara mer vatten på kvarn. I stället för att lägga sin energi på att förstå, att försöka komma till en lösning gällande barnet, näe i stället för att inorera så fortätts det läsas och kommentera?
Allt handlar om förståelse, hur skulle du reagerat och aggerat i samma situation?
Jag bara hoppas att det på något sätt löser sig, för barnens skull. Man måste tänka på dom i första hand! Och jag står för att jag är helt och hållet "på fruns sida" (om man nu kan uttrycka det så) Tycker hon är stark och visar gott mod! Jag skulle nog inte kunna hålla mig till att bara skriva ut min ilska om man säger så... Gó Hanna! :)
Tjipp
Tack :)
Ja men jag hatar ju snö :( haha blir som sommar snart :/ kraam
Håller med dig på ett par punkter i ditt inlägg - bloggdramatik.
Att det nya paret har tid/lust med att läsa Hannas blogg är fullt förståeligt, många av Hannas inlägg har ju kantats av förvridningar och lögner. Att du ens sitter och skriver så, tycker jag bara visar att du är jäkligt omogen. Vi vänder på det. Att Hanna som nybliven ensamstående mamma, har tid att sitta vid bloggen nästan 24/7 tycker jag är konstigt - men det nämner du inget om
Heller nämner du inte i din blogg att pappa inte får träffa sin son? Hanna skriver så stolt att han får göra det, men när han frågar blir det kalla handen. Jag förstår att Hanna blev besviken över vad båda gjorde, men man ska komma ihåg att det var hanna som började smutskasta Susanna och Robin. Sen att ett par personer säger att det var fel att Susanna och Robin blev ihop tycker jag är fel. Det finns inge rätt och fel vad det gäller kärlek. Alltid finns det någon som blir sårad när folk blir kära. Kan tilläggas att Hanna blev lämnad innan Robin bytte partner.
Dom flesta har gått på dagis under sin uppväxt, många av dom har blev säkert kär någon gång under tiden på dagis. Många barn kanske till och med "gifte" sig men den man fann på dagis. Hannas och Robins giftemål kan liknas med ett "bröllop" på dagis. Antingen är man gift eller så är man gift. Hanna säger så stolt: "han lovade mig det och det" Dudå Hanna, vad lovade inte du honom. Att bete sig som du gjort emot han inna han lämnade dig tycker jag är förjäkligt. Att misshandla sin man är värre än det han gjort mot dig.
Det är inte bara frustration och besvikelse som skrivs i den nämda bloggen. Det har skivits en del om hurvida den nya tjejen är snygg eller ej och en massa annat skit som dragit i gång det hela.
Hoppas nu att det kommer till lite fler läsare på Hannas blogg.
/Lollo
Läste igenom hela mars o februari iaf =) inte heller jag kunde hålla käften......har ju suttit i precis samma sits som henne flera ggr men den värsta me sonens far......hekt sjukt hur man kan göra nåt sånt mot en människa =/
hahaha jadu, jag har ju tydligen misshandlat honom, vilket är väldigt roligt då han är nästan 2 meter lång å jag behöver väl inte ens skriva hur mycket starkare än jag han är? hahaha
Har också följt med denna drama...
Undrar varför vi människor är så "found of" drama, denna bloggintrig har varit lätt att fassna i och inget fel i det eftersom det publiceras helt öppet på internet. Det är bäddat för människors åsikter ju. Jag tycker i alla fall Lollos kommentar angående "Man kan inte styra över vilka man blir kär i" är BIG NO NO! Man tar inte sin kompis man, helt seriöst. Mina vänner skulle ALDRIG göra så. Och OM det fanns den minsta tendens till det skulle dom INTE vara mina vänner.. Den viktigaste byggstenen i en vänskapsrelation, och alla andra relationer också för den delen är TILLIT. Utan TILLIT är man ganska körd. Jag har ingen tillit till någon som baxar min kille. Dum kommentar enligt mig.
Mkt bra skrivet. Jag har oxå följt bloggen o jag håller med dig i det du skriver =) Hoppas allt e bra med er. Kram
